Men nu är det faktiskt vår tur, jag kan inte säga det tillräckligt många gånger. Det är ett MIRAKEL som skett oss.
Är nu i v 32 (31+2) och det är fasen i mig inte långt kvar. Magen ser ut så här idag....

Nu när det börjar närma sig är det så många tankar som far runt i huvudet. Kommer vi verkligen klara av att ta hand om ett litet barn? Är det så här vårt liv ska se ut i fortsättningen med barnskrik, blöjor och matstänk i hela köket? Kommer pyret vara välskapt eller ha någon missbildning? Usch ja, det är svårt att styra sina tankar mellan varven. Men jag upplever mig ändå som ganska lugn, det är värre med pappa Magnus som är mer orolig. Fast det vill han inte riktigt erkänna för mig... :o)
1 kommentar:
Vilken fin mage och så fint du skriver. Känns bra att följa tankarna och känslorna. Dom finns ju hos oss också.Kram svärmor Mona och svärfar Håkan.
Skicka en kommentar