Pappa Magnus har börjat jobba igen och Ellioth och jag är ensamna på dagarna. Trodde jag skulle ha hur mycket tid som helst över än att ta hand om sonen, men ack vad jag bedrog mig. Finns knappt tillfälle för en annan att ta en dusch. Vi har "skämt bort" lillkillen med att bli buren och ligga i knät, även när han inte äter. Om det nu är att skämma bort en bebis - jag menar kärlek, närhet och trygghet kan man aldrig få för mycket av. Så det här med att ligga själv och låta mamma o pappa göra andra saker är inte så roligt. Därav den dåliga uppdateringen av bloggen.
Fick nu äntligen ett tillfälle så då passar jag på.
Ellioth hänger med som han ska i sin utveckling. Fixerar blicken bra och har även börjat le så smått när vi pratar med honom, vilket är en helt underbar känsla som vi båda längtat länge efter. Jag upplever även att han svarar med sitt joller när vi pratar med honom. Det känns som det händer nåt nytt varje dag.
På tisdag ska vi ha 2-månaders kalas för honom. Kan inte fatta att han redan är så "stor"...
2 kommentarer:
Alice vill också gärna bli buren men hon väntar till pappa kommer hem från jobb=)
Ujujuj... man hinner ingenting förutom att vara mamma, när de är små (och knappt sen heller). Man drömmer om att ligga på sofflocket och käka chokladpraliner (eller nåt).Och när de är riktigt små så sover de ju fortfarande rätt mycket, vänta bara tills deras vakenperioder blir längre och längre. Man sitter i soffan i pyjamas när maken kommer hem från jobbet ;o)
Mest utmanande är perioden då de är mycket vakna men fortfarande inte lärt sig förflyttnign medelst ålning/hasning/krypning...
De små underbara liven! :o)
Skicka en kommentar